Jag reser ofta över landet i norra och södra delen av landet.
På det resande tåget gillar jag alltid att sitta vid tågets fönster och titta på landskapet utanför fönstret. I dessa vidsträckta fält av fosterlandet, från tid till annan för att se bära halmhattar hårt jordbruk bönder figur blixt.
Jag vet, dessa blixthalmhattar är det vackraste landskapet på resan.
När jag ser halmhatten på huvudet på de bondebröderna känner jag ett slags oförklarligt drag. När jag var ung brukade jag ha en stråhatt många gånger och betade på de vackra fälten i min hemstad.
I augusti 2001 gick jag för att se minneshallen för 1 augusti-upproret i Nanchang. I det östra hörnet av andra våningen i utställningslokalen finns flera martyrer som en gång burits med hår svart stråhatt. Dessa stråhattar berättar i tysthet för mig om deras herres lojalitet mot revolutionen.
När jag såg dessa välbekanta stråhattar blev jag starkt chockad. För innan detta har jag aldrig funderat på förhållandet mellan stråhattar och den kinesiska revolutionen.
Dessa halmhattar påminner mig om den kinesiska revolutionära historien.
På den långa vägen i mars, hur många röda armésoldater som bar stråhattar kämpade mot Xiangjiangfloden, korsade Jinshafloden, tog Ludingbron, korsade snöberget, hur många halmhattar från offren till offrens huvud och gick ombord på en ny omgång av revolutionerande resa.
Det är denna vanliga och ovanliga stråhatt, läggs till styrkan och tjockleken i historien om den kinesiska revolutionen, blev en vacker naturlinje, blev också en blinkande regnbåge på den långa mars!
Nuförtiden är de som använder stråhattar mest förstås bönder, de som står inför löss med ryggen mot skyn. De arbetar hårt på den vidsträckta marken, sår hopp och skördar den materiella grunden som stöder fosterlandets byggande. Och kan skicka dem ett spår av cool, är stråhatt.
Och att nämna stråhatten är att nämna min far.
Min far var en normal student på 1950-talet av förra seklet. Efter att ha gått ut ur skolan steg han upp på den tre fot långa plattformen och skrev sin ungdom med krita.
Men under dessa speciella år nekades min far rätten att ta pallen. Så han tog på sig sin gamla stråhatt och gick ut på fälten i sin hemstad för att arbeta hårt.
På den tiden var min mamma orolig att min pappa inte skulle klara det. Hans far log alltid och skakade sin stråhatt i handen: "Mina förfäder har haft en stråhatt på sig att komma, nu bär jag också en stråhatt, i livet, det finns ingen hård. Dessutom är jag säker på att allt kommer att ordna sig.”
Visst dröjde det inte länge innan min far återtog den heliga plattformen. Från och med då, i min pappas klass, var det alltid ett ämne om stråhattar.
Nu, efter pensioneringen, har min pappa stråhatt varje gång han går ut. Efter hemkomsten slår han alltid dammet av sin halmhatt innan han hänger upp den på väggen.
Posttid: 15 september 2022
